Graviditeten rullar på i rusande fart och känns inte riktigt som att huvudet hänger med att vi redan är i vecka 32(31+1). Det är med blandade känslor som vi närmar oss BF. Samtidigt som jag längtar något otroligt efter vår lilla hoppsan så är det samtidigt skrämmande. Skrämmande hur man ska få ihop vardagen och främst hur Wilmer ska reagera. Han är inne i en otroligt jobbig och krävande period just nu och jag kan inte annat än hoppas på att det hinner ge sig något innan hoppsan är här.

 

Den kommande förlossningen tar även upp stor del av mina tankar. Wilmers förlossning var en fantastisk upplevelse och gick väldigt smidigt. Men hur förbereder man sig på den där smärtan? För visst gör det ont. Men jag hoppas att jag kan hålla samma lugn som vid Willes förlossning. Försöker att peppa upp mig så gott det går i alla fall. Klart det kommer gå bra, jag kan ju det där med att föda barn. Gjorde det så bra sist så klart att jag kommer att göra det minst lika bra den här gången!

 

På torsdag är det dags för tillväxtultraljud och det ska bli otroligt skönt att ha det överstökat. Vill nu bara få hör att vår lilla hoppsan mår bra och växer som han ska.

 

Annars mår jag ganska bra just nu. Hoppsan lever rövare i magen hela kvällarna så tror vi kommer ha en kvälls och nattpigg liten herre. Sammandragningarna håller sig borta för det mest vilket känns tryggt. Kommer mest vid promenader. Men jag börjar känna mig väldigt gravid just nu och det är låångt ner till golvet. Ryggen ömmar och jag springer ständigt på toa. Mitt ben är helt okej (för att vara så icke okej som det är) så länge som jag smörjer och använder stödstrumpor. Men jag borde bli bättre på att ha det i högläge under dagarna. Men det är svårt med två små hemma.

 

Som sagt veckorna rullar på och snart har vi vår efterlängtade lilla hoppsan här. Försöker förbereda mig så gott det går på livet med tre små. Även om det kommer vara tufft så kommer det så klart bli jätte bra. Tänk så kul våra tre pojkar kommer att ha tillsammans<3

 

Vecka 32(31+1)