Ett år av kärlek igår

Igår fyllde vår älskade lilla Wilmer ett år. Ett år överfyllt av så mycket kärlek. Ett år som tvåbarnsmamma vilket fortfarande känns märkligt och lite mäktigt ibland. Kan slås av tanken att wow är jag mamma till dom här två fina pojkarna. Vilken lycka att få den äran! Att deras liv och framtid ligger i mina och Andreas händer och vi ska göra allt vi kan för att de ska bli självständiga och helt fantastiska pojkar. 

Igår var det lungt med firande. Vi myste, öppnade presenter gick en promenad och på eftermiddagen kom
Morfar/pappa, Mia och Filip över. Vi åt middag och hade det trevligt. Wilmer fick fantastiskt fina presenter från kids concept och serien pumking som jag bara älskar. 

Idag blir det fullt hus med kalas i eftermiddag. Ser jag fram emot. Wilmer älskar även när det är mycket liv och rörelse runt om honom, då mår han som bäst. Adrian var tvärtom , ska bli spännande och se hur de båda kommer bli när de blir lite äldre då de som små är så olika. I alla fall idag blir det kalas med tårta och massa gott det ser jag fram emot. 

Lilla ettåringen!

Nu hör jag att Wilmer vaknat. Så nu är det dags att göra morgon och starta dagen har tårtor i kylen som ska kläs bandannat. 

Tillbakablick.

För ett år sen låg jag hemma i soffan och klockade vad jag trodde var förvärkar som jag då haft hela dagen. Kastade snabbt ihop en väska utifall om det var dags. Ringde förlossningen och vi fick komma på en kontroll vid midnatt. Var då öppen 1 cm och var i latensfasen men fick höra att det antagligen skulle ta tid, men att vi inte skulle räkna med att gå tiden ut. Vi fick åka hem för att sova och jag fick starka piller för att kunna sova. Men det blev inte mycket sova då det eskalerade under natten. Vi ringde förlossningen vid 4 tiden men fick då höra att det var fullt. Ville vi åka in skullevi få åka till Nyköpings förlossning och det var vi inte alls så sugna på i snöstormen. Men vid 7 kom vi in till förlossningen, vid 8 blev jag undersökt och var då öppen 7 cm. 30 min senare fullt öppen och 18 minuter senare fick vi äntligen hålla vår Wilmer i famnen. Så otroligt häftigt och stort. Tror att jag hade världens bästa förlossning och skulle lätt kunna göra om det igen. Det är så otroligt häftigt! Allt allt det här hände för ett år sen känns overkligt. Att vår glada lilla prins fyller ett år imorgon är svårt att ta in. Men är så otroligt glad att det var just vår lilla Wilmer som kom till oss. Han och Adrian är våra allt.
 
Så liten och redan då så nöjd med livet.
 
 

För ett år sedan

För ett år sen skrev jag ett inlägg här på bloggen. 30 heter inlägget. Just för att jag då hade 30 dagar kvar till BF. Ha, trodde jag ja! Skrev från hjärtat om hur tungt det var, för det var riktigt jobbigt dn sista tiden. Just för att jag hade så ont hela tiden. Skrev även om alla mina onda samandragningar som strålade neråt. Även om min molande värk som påminde om mänsvärk. Så naiv och dum jag var som i te lyssnade på kroppen kan jag känna nu i efterhand. Men lite så jag är, har otroligt svårt att erkänna när något är jobbigt, svårt och ont. Trodde att allt hörde till och att kroppen förberedde sig. Jo visst gjorde den det! För fyra dagar senare höll vi världens mest fantastiska lilla Wilmer i vår famn. 

Denna bild är tagen för ett år sen. Magen i vecka 35+5. Då trodde jag att jag hade 30 dagar kvar, minst! Var nästan övertygad om att gå övertiden. Men vår bestämnda lilla herre hade andra planer. :) på fredag fyller han redan ett år, kan inte alls ta in det. Hände inte allt det här förra veckan!!



Omtumlande dag!

Vi börjar med gårdagskvällen då vi var på 30års kalas. Riktigt lyckat och jag hade jätte kul, Andreas hade kul även han även om han blev lite trött i ögonen ;) 

Vaknade vid 10 och mådde oförskämt bra! Skönt! Hatar att vara bakis, fast vem gör inte det? Men hela min dag och värld vändes snabbt upp och ner efter ett samtal. Nu gick allting bra och jag är överlycklig över änglavakten. Livet kan få snabba vändningar och det är så fruktansvärt läskigt när man blir påmind om det. Jag är så otroligt glad för att det gick hur det gick och att jag fortfarande har alla mina älskade kvar i livet. <3

De första stegen!

Plötsligt händer det! Wilmer tog idag sina första tre små steg! Ååh så mallig han var efter, skrattade, klappade händerna och lyste av lycka och stolthet. (Tänk att man kan se det i en ettåring, stolthet alltså.) Så otroligt häftigt och stort att vara med om. Storebror Adrian var även han superstolt över lillebror. Braaaa Wille, MAMMMMAAA Wille kan GÅÅÅ utbrast Adrian. Efter det har han tagit tre steg några gånger och även Andreas fick se det när han kom hem från jobbet.
 
Elva månader och tre veckor gammal och han tog sina första steg. Stolt som en tupp känner jag mig! Vår lille Wille tog sina första steg idag, knappt så jag kan ta in hur stor han börjar bli. Det är nu "jobbet" börjar på riktigt kan man nog säga! ;)
 
 
 

Nostalgi att se tillbaka

Jag och Andreas är så otroligt nostalgiska nu innan Wilmer ettårsdag. Igår satt vi och förundrades av de första bilderna på honom. Knappt så man minns hur liten han var. Kärlek i hela hjärtat när man tänker tillbaka. 
(Mobilbilder)






Drunknade i storlek 50 påväg hem från BB. 

Nu redan så här stor, när hände det?


Soon to be ettåringen

Vår soon to be ettåring utforskar världen för varje dag. Så häftigt att se hans nyfikenhet och hur han lär sig så mycket hela tiden. Han är så rolig och glad och det är en fantastisk tid som jag försöker njuta av för fullt. Hela tiden gnager det i bakhuvudet att den här tiden snart är över för mig vilket känns otroligt jobbigt. Men nu skakar vi bort det igen och njuter av några bilder på solstrålen!
 
 
Busunge
Utelek är skoj
Hmm kan man smaka på det här??
Neeeej, fyyy! Det här var inte gott!
Dom där kinderna♥
Mina två älsklingar som gör livet helt fantastiskt!
Nu vågar man även stå själv lite längre stund. Nu jäklar sa vi gå på ettårsdagen! ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Härlig dag

Haft en mysig dag med min två små prinsar. Lekparksbus i novembersolen, godis och film mys till alla vi barn i Bullerbyn, hälsat på mamma och busat. Sen landade vi hemma med köpmat och barnprogram innan de små stupade i säng. Nu väntar jag på att Andreas ska komma hem efter ett dygn på vift. 






Ullared

Nu känner jag att jag börjar återhämta mig från ullaredsresan i tisdags. Det är slitigt men så kul att åka ner. Så efter skrattfest på gekås med Karolina så är nästan alla julklappar och födelsedagspresenter färdiga. Så skönt! 


Helgen

Helgerna rusar förbi allt för fort! Framför allt när man har sådär helt fantastiska helger. Fredagen firades in med Filip och Josefin, Martin och molly. Middag och idol. På lördagen myste vi med barnen innan de blev hämtade av morfar och Mia för övernattning. Jaag och Andreas fick göra oss iordning och mötte upp vänner för middag på Papas Tapas. Jätte trevligt, och så kul att komma ut tillsammans. Efter rejäl sovmorgon åkte vi till våra efterlängtade barn. sen blev det fikamaraton hos alla våga go'a pappor. Fantastisk helg som gör en glad långt in! 

Innan middagen i lördags. Älskar toppen jag köpte i london. Enkel men med det lilla extra. 



11 månader

Wilmer har nu hunnit fylla 11 månader vilket är helt galet! Snart är vår lille bebis ett år. Känns nästan lite jobbigt att året gått så fort, jag har inte riktigt hunnit med känner jag.
 
Men vilken fantastisk liten person han hunnit bli. Nästan alltid glad och så nyfiken av sig. Han är en riktig liten flörtis och charmar allt och alla. Väldigt social och aldrig blyg. Väldigt glad i liv och rörelse. Favoriten just nu är nog att sitta och passa ihop klossar i olika former i rätt hål. Då är koncentrationen stor. Kryper och går längt med möbler. Men inte speciellt sugen på att börja gå utan stöd än. Lite försiktig av sig. Stort intresse för lampor. Älskar katter och säger tisse när han ser vår katt. Säger även tittaah. Men låter för det mesta som ett monster. Ja, en riktig liten buse är han. Ser upp till storebror med stora ögon och då kan det inte annat än bli en buse till.
 
Det roligaste var då imorse när jag och Adrian ska gå in till Wilmer som vaknat. Då står en nyvaken överlycklig och naken Wilmer och hoppar. What?! Ja, då har han tydligen lyckats att åla ur sig ut sin hela knäppta pyjamas och inte nog med det. Tagit av sig blöjan också. Jag och Adrian fick oss ett gott skratt.
 
 
RSS 2.0