För ett år sen skrev jag ett inlägg här på bloggen. 30 heter inlägget. Just för att jag då hade 30 dagar kvar till BF. Ha, trodde jag ja! Skrev från hjärtat om hur tungt det var, för det var riktigt jobbigt dn sista tiden. Just för att jag hade så ont hela tiden. Skrev även om alla mina onda samandragningar som strålade neråt. Även om min molande värk som påminde om mänsvärk. Så naiv och dum jag var som i te lyssnade på kroppen kan jag känna nu i efterhand. Men lite så jag är, har otroligt svårt att erkänna när något är jobbigt, svårt och ont. Trodde att allt hörde till och att kroppen förberedde sig. Jo visst gjorde den det! För fyra dagar senare höll vi världens mest fantastiska lilla Wilmer i vår famn.