Det är ju tur att vi kan avsluta dagen med upp. För även om Wilmer var övertrött och överstimulerad så har vi haft stunder som höjer upp så otroligt. Som idag när han skrattat ordentligt för första gången! Hela jag smälter! Eller som ikväll när han plötsligt somnade utan skrik och gap själv i sin säng! Adrian är bäst och helt fantastisk bara. Tänk vilka fina små pojkar som förgyller mitt liv. Så nu sover de små och Andreas. Egen tid på kvällen hemma är jag då inte van med längre! Lyx!