Att erkänna sig svag
Ny energi och ställer in tankarna åt rätt håll. Igår hade jag en riktig svacka vilket är riktigt jobbigt att erkänna. Vill alltid vara stark och vill aldrig behöva erkänna för någon att det är tufft ibland. Men man måste det ibland och det krävs mycket att erkänna det. Men det är tufft just nu! Andreas jobbar så otroligt mycket och jag är för det mesta ensam med barnen. Det blir då inte lättare i januari och februari då han kommer vara borta hela veckorna. Kommer vara hemma under helgerna då på grund av ett nytt jobb, men kommer vara tufft att vara ensam i veckorna. Kan käNna att det inte var det här jag såg framemot som småbarnsmamma till två. Men det är en övergångsperiod. Bara att se det så. I mars blir allt mer somvanligt igen. Klart jag kommer klara det bra och jag är glad att vi har familjen nära och att de då gärna hjälper till.
Nu ser jag framemot en lördag med mina små och så längtar jag till julen då Andreas är ledig igen. Ibland ställs man inför tuffa prövningar. Tur att man då vet att det snart blir bättre igen då!
Kommentarer
Karolina
Hurru superkvinnan! Man får känna sig så ibland. Du är fantastisk och jag beundrar din energi och du ger mycket inspiration. Kram på dig raring!
Malin
Älskade vän, du är en riktig superkvinna och man FÅR lov att braka ibland. Det är då man får borsta sig på axlarna och resa sig igen. Du fixar det! Vet precis hur det är, och minns hur det var när Liv var mindre och jag ofta var ensam med båda. Ni är sååå välkomna hit precis när ni vill, för att slå ihjäl några timmar! Även om det är en riktigt skitdag!
Stor kram!!
Trackback
