Tänkte berätta lite mer om hur vändningsförsöket gick till.

Vi kom dit och jag fick lämna urinprov sen kollade de hur bebisen låg med ultraljud och han låg precis som i måndags. Han ligger med huvudet under revnenen på vänster sida, sen rumpan ner och benen upp mot huvudet. Så han ligger som en liten fällkniv. Fick sedan ligga och ta en CTG-kurva i 30 min där bebis hjärtljud var så fina så! Bernmorskan som var med var toppen och hon kom sen in och stack en nål i handen på mig, fy satan vad ont det gjorde. Den tyckte jag inte alls om! Hon såg att jag var ledsen och rädd och pratade med mig och var som sagt toppen, hon sa att så fort jag känner att inte jag vill längre så säger jag till så avslutar vi det här. Det var skönt att hon sa så.

Sen kom läkaren in som oxå var toppen och han kollade oxå med ultraljud hur bebisen låg. Han sa det att det är som i alla fall 50% chans att försöket lyckas. Barnmorskan sprutade sedan in bricanyl i handen där jag hade nålen och det tog inte alls lång tid tills jag fick världens hjärtklappning. Jag bara låg och skakade och kunde inte andas normalt, inte lätta att slappna av då med bricanyl i kroppen ska jag säga! Läkaren började att ta tag under rumpan och lyfta upp den, men där sa jag åt honom att sluta. Sen fick jag försöka börja andas igen och han gjorde ett andra försök. Men rumpan hade dels sjunkigt ner lite och efter en stund så bad jag honom igen att sluta. Kan inte beskriva hur det kändes men det kändes inte bra. Dels så drabbades nog jag lita av panik av hela situationen men sen kändes det så himla obehagligt och ont. Jag kände att det inte skulle gå och ett tredje försök var inte nödvändigt. Jag kände att bebis låg som han gjorde. Jag höll ut så mycket jag kunde!

När försöket var klart så fick jag ligga 40 min med CTG kurva igen och bebis mådde så bra så. Sen kom läkaren in igen och vi pratade om kejsarsnitt då jag inte vill föda i säte. Han berättade och vi fick ställa lite frågor. Men chansen finns ju fortfarande att lilleman kan vända sig rätt, men att den chansen var ganska liten. Men i så fall blir det vaginal förlossning.

Vi ska få hem ett brev om vilket datum snittet blir med det blir nog i mitten av maj då de brukar vara en vecka innan BF. Jag gissar på att det blir måndagen den 18 maj eller kanske på fredan den 15 redan om vi har tur :P. Vi får se! Hoppas vi snart får veta i alla fall.

Just nu känns det bra med snitt, men kommer nog vara nervös till 1000 innan eftersom jag aldrig opererats förut. Men det jag tyckte vad skönt var att Andreas och bebis kommer vara med mig hela tiden efter snittet. Jag trodde att jag skulle få ligga själv på uppvaket och sen komma till dom, men dom kommer till mig när operationen sen är klar. Jag ska ju vara vaken under operationen men man ska ändå ligga på uppvak under tiden bedövningen släpper.

Men det känns i alla fall bra att jag gjorde vändningsförsöket men jag skulle nog aldrig vilja göra om det igen. Har sovit en liten stund nu, jag var helt slut. Nu ska jag fortsätta att bara slappa. Sen så blir det att börja läsa lite mer om kejsarsnitt!

Tack för allas lyckoönskningar