Mellomys
Mitt mysiga och glada lilla sällskap ikväll.
Wilmer 2 månader
Idag fyllde Wilmer 9 veckor. 9 Omtumlande och fantastiska veckor. Är så stort att se honom växa och få lära känna vår lilla kille.
Wilmer 2 månader
Han orkar nu vara vaken ganska långa pass i taget. Tittar runt på omgivningen och upptäcker världen. Föredrar att vara nära nära. Älskar att titta på sin spelande pingu när han ligger på skötbordet. Att bada med pappa och storebror är också populärt. Samt när vi sjunger imse vimse spindel som även är storebrors favorit.
Förra veckan på bvc vägde han 4890g och var 55,5 cm lång.
Vår älskade lille Wilmer♥
Liten börjar bli stor
Igår kväll gjorde Wilmer något som förvånade både mig och Andreas. Jag la honom på mage för att han skulle få träna nacken. Vad gör han då? Jo han rullar över till rygg! Knappt 8 veckor gammal och rullar redan från mage till rygg. Tror ni vi var megastolta här hemma!? Flera gånger gjorde han samma sak. Så häftigt och stort det är att se sitt barn växa och lära sig nya saker!
Vår lilla kille som jag gärna ser som bebis länge har istället bråttom att lära och växa! Vår lilla kille 4 veckor tidig och vi fick höra att han i början skulle ligga en månad "efter" i utvecklingen. Men nej nej inte våran Wilmer inte<3
Inte kan man tro att den här lilla trötta bebisen redan skulle lära sig rulla. Så kul att vi fångade det på film också!
Växer i rasande fart
Imorgon blir vår stjärna Wilmer 7 vackor och idag var vi på bvc. Han väger nu 4638g och är 55cm lång. Det går så otroligt fort och jag hinner knappt med!
Vår runda och goa Wilmer snart 7 veckor♥
5 veckor
Idag blev den här lilla herren 5 veckor. Tiden rusar fram och jag njuter för fullt av bebistiden. Det är ju så mysigt. Älskar när han tittar med sina nyfikna stora men så små ögon och upptäcker världen. Så stort att få vara med på hans resa!
Wilmer väger nu 3900g och är 53cm lång. Så han har vuxit på sig bra nu vilket känns riktigt skönt.
Bjuder på en liten bildbomb på vår minsta skönhet
1 månad
Igår fyllde vår Wilmer 1 månad. En månad som rusat förbi! Han växer så det knakar och börjar bli rund och go nu. Han orkar även vara vaken lite mer nu men sover för det mesta. När han är vaken och pigg fixerar han blicken och kan följa leksaker. Så härligt att se dessa nyfikna små ögon börja utforska världen.
3 veckor
Igår blev Wilmer 3 veckor och idag var vi på bvc för kontroll. Självklart fick vår lilla kille mvg av sköterskan och jag och Andreas är så klart mega stolta föräldrar.
Idag 3 veckor så väger Wilmer 3156g, 50cm lång och 35cm i huvudomfång. Heja Wilmer. Vå lilla men duktiga kille som jag gärna kan behålla så här liten ett bra tag till. hihi :)
Han visade även sköterskan att han kan följa och fokusera med blicken. Det var väldigt positivt då hon räknat med att han skulle kunna göra det om en månad. Så väldigt skönt att han ligger lite före fast han är en månad tidig.
Tycker även att på bara några dagar att han nu orkar vara vaken längre stunder. Så härligt att se hans nyfikna små ögon♥
Första
Fångade Wilmers första leende på bild precis. Magknip eller ej så smälter jag totalt <3
Smälter
Wilmer har kört på zebrastyle.
Hembesök
Då har vi haft hembesök av Wilmers BVC sköterska. Hon var jätte rar och allting kändes jätte bra. Wilmer och vi föräldrar fick massa beröm och visst sträcker man lite extra på sig av stolthet. ;) framför allt när ens barn får beröm.
Wilmer hade ökat i vikt och väger idag (13 dagar) 2870g. Snart uppe i sin födelsevikt. Så han följer nu sin egen kurva fint.
Eftersom han är 4 veckor tidig så kommer de göra vissa "tester" lite senare. Som jag förstod de så gör man Tex 1 månaders kontrollen vid 2 istället då utvecklingen tydligen följer från beräknad födelse eller hur jag ska förklara. Men att sprutor och så tar man som vanligt vid först 3 månader.
Idag ska vi även börja med D-droppar.
Visst börjar vi bli lite rund och go om kinderna nu också :)
När Wilmer kom till världen
Att sammanfatta förlossningen var inte lätt och känns som det är massor som uteblivit. Men här är min förlossningsberättelse för när vår finaste Wilmer kom till världen♥
Onsdag den 28 november
Dagen efter att magsjukan sugit musten ur mig vaknade jag upp med ny energi och förvärkar. Reflekterade inte så mycket över det tills jag insåg att de inte gick över efter varken alvedon eller bad. Kändes som mensvärk som satt i magen och bak i svanken och sammandragningarna kom med 10 minuters mellanrum. Var ju bara i vecka 36+2 så hade inte en tanke på att det skulle vara på G! De kom med 10 minuters mellanrum hela dagen men var inte så onda så jag var tvungen att andas igenom dem. Så tänkte att kroppen bara förbereder sig.
Vid 21 skrev jag ett
blogginlägg och det var efter det som de började ändra karaktär och jag var tvungen att börja slappna av och smått andas mig igenom dem. Då började jag fundera på om det kanske var på G och kastade snabbt ihop en liten förlossningsväska utifall! Strax innan 22 ringde jag till förlossningen och de tyckte jag skulle komma in för en undersökning då jag bara var i vecka 36. Faster Mikaela var snäll och kom över och passa Adrian. Nervösa åkte jag och Andreas till förlossningen.
På förlossningen kopplade CTG och det visade att jag hade värkar och var öppen 1cm. Var i den så kallade latensfasen. Hade även fått en liten blödning men det var normalt. Sköterskan berättade att det kunde ta en dag till några veckor innan det skulle vara dags på riktigt. Men var övertygad om att jag inte skulle gå tiden ut. Skönt tänkte jag! Fick med mig starka tabletter att ta så jag skulle få sova.
I bilen hem tyckte jag redan att värkarna tilltog men tänkte för mig själv att bara gilla läget det kommer ta tid det här... Sa hej då till Mikaela när vi kom hem, tog tabletterna jag fått och gick och la oss vid 24. Andreas ville sova så snart som möjligt, han skulle ju upp tidigt och jobba. Det tog lång tid innan vi kopplade att det var på gång på riktigt!
Torsdag 29 november
Men sova var bara att glömma! Värkarna kom tätare och tätare och tilltog i styrka ganska snart. Ibland kunde jag somna till mellan några värkar men det var inte många gånger. Försökte slappna av och andas mig igenom värkarna och tänkte hela tiden att det är bara början det här värre blir det. Gick väldigt mycket in i mig själv under värkarbetet och kände mig väldigt lugn.
Vid 3 eller 4 ringde Andreas till förlossningen. Då tyckte de att jag skulle ta ett bad för det skulle hjälpa. Då kom värkarna med ca 3-4 minuters mellanrum. Men det var bara en plåga att ligga i badet då jag kände att jag inte kunde röra mig fritt. Så blev inget långvarit bad. Provade även värma vetekudden och ha mot svanken men det som hjälpte bäst var att andas andas andas. Slappna av och att inte försöka spänna mig mellan värkarna.
Vid 5 ringde vi förlossningen igen. Då fick vi allt veta att det var fullt på förlossningen så vi skulle få åka till Nyköpings förlossning om vi ville åka in! Och jag var första gångsföderska så skulle ta tid det här... Var ingen höjdare att få veta att det var fullt på förlossningen när man ligger hemma med täta värkar som då kom med 2-3 minuters mellanrum. Ibland fick jag ingen vila mellan värkarna heller. Nu började även Andreas förstå att det inte skulle bli något jobb för honom. ;)
Vid 6 ringde Andreas till min pappa och Mia som kvällen innan sagt att vi kunde höra av oss om de var på g. De kom och hämtade Adrian vid 7 tiden. Pappa smet upp för att pussa på mig och önska mig lycka till mellen värkarna fast jag sagt till Andreas att jag ville vara ifred. Men det kunde jag förså att pappa skulle smita upp i alla fall ;)
Efter att de åkte ringde Andreas förlossningen igen och då sa de att de skulle "flytta om" lite så vi kunde komma. Tack gode Gud tänkte jag! Fick på mig kläder och kom ner i bilen. Turen till förlossningen kändes som en evighet och var ingen höjdare att sitta i en bil med täta värkar. Andreas ville gasa men då fick han höra från mig! Gjorde 1000 ggr ondare för varje sväng och gupp då. Vi pratade lite och hoppades på att jag skulle i alla fall vara öppen 3 cm nu så vi slapp åka hem igen. (det skulle inte vara några problem ;) )
Andreas släppde av mig utanför förlossningen där jag väntade lutandes mot en vägg när han parkerade bilen. Minns hur för jävligt det kändes att behöva stå och vänta ute i kylan och snön och den lilla stunden kändes som en evighet. Men tillslut kom han springandes. En snäll kvinna höll upp dörren till oss och jag minns vad jag tyckte illa om henne för det. Jag blev så stressad och kunde inte precis skynda mig och när jag fick värkar så kunde jag inte gå samtidigt. Så skulle hon hålla på att prata med mig/oss också. Haha. Vägen till förlossningen kändes som en evighet mot vad det gjort kvällen innan.
Klockan 8 blev vi inskrivna på förlossningen och kom till samma undersökningsrum. De kopplade ctg och det var hemskt att behöva ligga still åt ena sidan. Andreas stöttade mig och frågade hela tiden vad han skulle göra. Men jag gick fullt in i mig själv och orkade knappt lägga energi åt att prata mellan värkarna. Tänkte bara på att försöka andas mig igenom dem och sen samla energi till nästa värk. Det Andreas fick göra var att ge mig vatten mellan värkarna och att jag hårt kunde krama hans arm.
Eftersom det var fullt på förlossningen så tog det en timma innan någon kom och undersökte mig (vilket de bad om ursäkt för senare!). Klockan var då 9 och jag var riktigt smärtpåverkad då. Hade 2 minuter mellan värkarna. Var öppen 6 cm! Vilken lycka det var att höra! Jag som hoppats på att vara öppen i alla fall 3, så var en stor lättnad. Kände att jag kunde se ett slut på det hela då.
Fick på en gång komma till ett förlossningsrum och de kopplade in lustgas. Att jag skulle få eda var det inte prat om då de inte trodde att det skulle hinnas med och jag orkade inte tänka på vad jag ville ha eller inte. Bara jag fick något för att lindra. Andades som en galning i lustgasen men gav mig inte någon lindring. Inte så konstigt då sköterskan tydligen kopplat fel så jag fick inte i mig något.
9.30 kopplar de om lustgasen och höjer den till max. Men jag tycker inte den gav mig något. Bara att jag typ domnade om läpparna och fingrarna?! Samma tid undersöker hon mig igen och jag var då öppen 10 cm. Så på 30 min öppnade jag mig 4cm! Inte konstigt nu i efterhand att allting var så intensivt. Hon började förbereda för att ta hål på hinnorna. Började även känna tryck ner.
9.35 går vattnet innan de hinner ta hål på hinnorna och på en gång börjar krystvärkarna. Nu gick det inte att hålla tillbaka och kraften var otrolig! Var skönt på ett vis att få krysta då jag kunde på något vis göra något mot smärtan eller hur jag ska förklara. Men så rädd jag var och mellan värkarna minns jag att jag började gråta. Men vår BM lugnade mig och kände ett otroligt förtroende för henne och att bara ha Andreas vid min sida gjorde mig lugnare. Att krysta kom helt naturligt, kroppen viste precis hur den skulle göra. Så häftigt och naturligt. Blir så otroligt imponerad av kroppen och mig själv faktiskt!
9.53 föddes Wilmer. Så fin och så självklar. 2940g lätt och 46cm kort. Allting gick så snabbt och smidigt och plötsligt var han bara här♥
Wilmer visar att det är helt ok att ha kommit till världen!
Tycker att det var en helt perfekt förlossning och jag har aldrig känt mig stoltare över mig själv. Jag var innan ganska öppen över hur jag ville ha förlossningen då jag kände att jag inte kunde planera något som jag inte viste någonting om. Känner mig otroligt stolt över att klarat mig utan mer smärtlindring och kände aldrig att smärtan var så pass att jag ville dö eller liknande ;) Andning, avslappning och att inte vara rädd och lita på kroppen gjorde otroligt mycket. Trodde inte att jag skulle vara så lugn som jag var, även om jag blev rädd under själva krystningsfasen. Att jag också klarade att vara hemma så länge och var öppen hela 6 cm när vi kom in trodde jag aldrig!
Var ganska öppen inför hur förlossningen skulle bli och vara men att det skulle gå så snabbt och bra trodde jag inte heller. Det tog några dagar innan jag smällt allting. På ett vis kändes det nästan lite snopet att "gå miste" om sista månaden även om jag var rätt trött på att vara gravid. Men nu tackar jag bara magsjukan som troligtvis gjorde så att det drog igång. Så glad över att förlossningen blev så lyckad och ett så fint minne. Det här kan jag lätt göra om ;)
Härliga vinterdag
Ännu en dag är förbi och även ikväll känns det som jag svävar på rosa moln. Att vara lediga tillsammans hela familjen och bara njuta och komma in i allt det nya. Men allting känns så rätt och lätt, känns som Wilmer alltid vart en del av oss. Jätte konstigt att han för två veckor sen låg i min mage, har han inte alltid vart här?
Idag gick vi ut på en liten promenad runt Torshälla och matade ankorna. Otroligt mysigt att promenera runt gamla Torshälla med alla charmiga hus och framför allt en så härligt vinterdag som det blev idag.
Sen blev det en kort tur till Tuna Park och shoppingkaoset som var där. Men nu har Wilmer äntligen en mössa som inte är allt för stor. Det var skönt att sen komma hem då vi åt lite lördagsgodis och såg på toy story. Adrians favorit film just nu.
Sen var det premiär bad för Wilmer tillsammans med Andreas och Adrian. Vilken nöjd kille ! Han älskade att bada och blev riktigt ledsen när han skulle upp. ;) Efter badet sov han sen gott. Eller det är typ det han gör vår Wilmer. Sover!
Så ännu en dag med massa första gången och lyckoruset fortsätter.
Avslutar dagen med en puss från Wilmer
På väg upp
Den här lilla herren är nu utskriven från BB. Äntligen!
Han väger nu 2740g (8dagar gammal) och värdet på det gula hade inte ökat det senaste dygnet. Så nu hoppas vi att det fortsätter så. Så lättad över att vikten ökat och tycker redan han känns något piggare vid amningen.
Här på bilden har han på sig sina byxor i storlek 44. Alla andra byxor är för stora och glider av. Min pytte pytte kille♥
Hem ljuva hem
Vi fick åka hem idag och det är ljuvligt. Men ska tillbaka imorgon eftermiddag för provtagning igen. Får hoppas det håller sig nere. Sen är det bara mata mata dom gäller då lilleman gått ner idag igen. Bara 5g på en dag men i alla fall det måste vända nu. Så ska pumpa och stödmata med kopp då han blir så trött av att äta. Så vi jobbar på här hemma nu.
En vecka
För en vecka sen låg jag nyförlöst på förlossningen med världens finaste Wilmer på bröstet. Nästan 40 minuter gammal och så älskad från första stund<3
Först nu börjar jag känna att jag börjat smälta allting som hänt. På ett vis kändes det nästan lite snopet att bli "fråntagen" sista graviditetsmånaden. Men samtidigt vilken lättnad. Sen är förlossningen en hel sak i sig att smälta. Vilken upplevelse! Allting gick så snabbt också och jag är så glad att jag inte haft några tankar om hur jag ville ha det och hur det skulle vara. Ville ta det som det kom och det känns skönt i efterhand att jag tänkte så. Hade aldrig förväntat mig att det skulle gå så snabbt som det gjorde. Och blir lika imponerad över vad kroppen klarar! Vi kvinnor är så jäkla starka!
Natten
Nu har vi tagit nya blodprov på Wilmer. Så om ca 2 timmar får vi veta om solningen gett resultat vilket vi hoppas. Natten var inte så rolig och det blev inte allt för många timmars sömn. Wilmer ville ha närhet men ska ju sola hela tiden förutom vid amning och blöjbyte. Men ibland fuskade vi lite när hjärtat mitt inte klarade mer. Så inatt slipper vi gärna solningen och då ska jag inte släppa honom ur min famn <3
Tillbaka
Då var jag och Wilmer tillbaka på bb. Värdet på gulsot hade stigit så pass att han nu måste sola. Mitt hjärta går i tusen bitar att behöva se honom ligga i "plastlådan". Vill ha honom i min famn hela tiden, så svårt att lägga mer honom efter amning. Men vi hoppas att det snabbt visar resultat så vi slipper det här. Det är för hans bästa men är så svårt i alla fall. Antagligen hormonerna som gör att jag gråtet hela tiden..
Nu ska jag tröstäta godis och missbruka gossip girl resten av kvällen.
Dec. 05, 2012
Hemma från bb nu. Wilmer har gått upp 10g från i måndags. Så det har inte gått mer ner vilket är bra. Men ska pumpa ur efter amning och stödmata med kopp då han inte orkar få i sig tillräckligt alla gånger.
De tog även blodprov på honom nu då gulheten ökat. Nu låg han precis på gränsen så om någon timme får vi snar på provet. Ligger det över gränsen så blir vi inlagda igen för solning. Så jag hoppas det vänder snart för vår lilla älskling<3
Mata, mata, mata...
Det är vad jag kommer göra framöver då vår lille Wilmer inte går upp i vikt. Nu hade han gått ner till 2690g, det är inom gränsen för ok men ändå inte bra. Nu vill vi och de på bb att han börjar gå upp i vikt.
Problemet är att han blir trött och nöjer sig. Så nu kommer jag vara en störig mamma under matningarna. Inge myspys och somnna ifrån nu längre. Så på onsdag ska vi tllbaka och då hoppas vi på resultat!
Mata, mata, mata...
Det är vad jag kommer göra framöver då vår lille Wilmer inte går upp i vikt. Nu hade han gått ner till 2690g, det är inom gränsen för ok men ändå inte bra. Nu vill vi och de på bb att han börjar gå upp i vikt.
Problemet är att han blir trött och nöjer sig. Så nu kommer jag vara en störig mamma under matningarna. Inge myspys och somnna ifrån nu längre. Så på onsdag ska vi tllbaka och då hoppas vi på resultat!
