Dec. 13, 2012

Om några minuter blir Wilmer 2 veckor!

Här är sista magbilden som jag tog. Här hade jag (vad jag trodde) 30 dagar kvar till BF. Var ganska inställd på att han skulle komma då eller några dagar senare. Aldrig hade jag trott att han 4 dagar senare skulle förgylla våra liv. Livet är bra mäktigt!

När Wilmer kom till världen

 Att sammanfatta förlossningen var inte lätt och känns som det är massor som uteblivit. Men här är min förlossningsberättelse för när vår finaste Wilmer kom till världen♥
 
Onsdag den 28 november
Dagen efter att magsjukan sugit musten ur mig vaknade jag upp med ny energi och förvärkar. Reflekterade inte så mycket över det tills jag insåg att de inte gick över efter varken alvedon eller bad. Kändes som mensvärk som satt i magen och bak i svanken och sammandragningarna kom med 10 minuters mellanrum. Var ju bara i vecka 36+2 så hade inte en tanke på att det skulle vara på G! De kom med 10 minuters mellanrum hela dagen men var inte så onda så jag var tvungen att andas igenom dem. Så tänkte att kroppen bara förbereder sig.
 
Vid 21 skrev jag ett blogginlägg och det var efter det som de började ändra karaktär och jag var tvungen att börja slappna av och smått andas mig igenom dem. Då började jag fundera på om det kanske var på G och kastade snabbt ihop en liten förlossningsväska utifall! Strax innan 22 ringde jag till förlossningen och de tyckte jag skulle komma in för en undersökning då jag bara var i vecka 36. Faster Mikaela var snäll och kom över och passa Adrian. Nervösa åkte jag och Andreas till förlossningen.
 
På förlossningen kopplade CTG och det visade att jag hade värkar och var öppen 1cm. Var i den så kallade latensfasen. Hade även fått en liten blödning men det var normalt. Sköterskan berättade att det kunde ta en dag till några veckor innan det skulle vara dags på riktigt. Men var övertygad om att jag inte skulle gå tiden ut. Skönt tänkte jag! Fick med mig starka tabletter att ta så jag skulle få sova.
 
I bilen hem tyckte jag redan att värkarna tilltog men tänkte för mig själv att bara gilla läget det kommer ta tid det här... Sa hej då till Mikaela när vi kom hem, tog tabletterna jag fått och gick och la oss vid 24. Andreas ville sova så snart som möjligt, han skulle ju upp tidigt och jobba. Det tog lång tid innan vi kopplade att det var på gång på riktigt!
 
Torsdag 29 november
Men sova var bara att glömma! Värkarna kom tätare och tätare och tilltog i styrka ganska snart. Ibland kunde jag somna till mellan några värkar men det var inte många gånger. Försökte slappna av och andas mig igenom värkarna och tänkte hela tiden att det är bara början det här värre blir det. Gick väldigt mycket in i mig själv under värkarbetet och kände mig väldigt lugn.
 
Vid 3 eller 4 ringde Andreas till förlossningen. Då tyckte de att jag skulle ta ett bad för det skulle hjälpa. Då kom värkarna med ca 3-4 minuters mellanrum. Men det var bara en plåga att ligga i badet då jag kände att jag inte kunde röra mig fritt. Så blev inget långvarit bad. Provade även värma vetekudden och ha mot svanken men det som hjälpte bäst var att andas andas andas. Slappna av och att inte försöka spänna mig mellan värkarna.

Vid 5 ringde vi förlossningen igen. Då fick vi allt veta att det var fullt på förlossningen så vi skulle få åka till Nyköpings förlossning om vi ville åka in! Och jag var första gångsföderska så skulle ta tid det här... Var ingen höjdare att få veta att det var fullt på förlossningen när man ligger hemma med täta värkar som då kom med 2-3 minuters mellanrum. Ibland fick jag ingen vila mellan värkarna heller. Nu började även Andreas förstå att det inte skulle bli något jobb för honom. ;)
 
Vid 6 ringde Andreas till min pappa och Mia som kvällen innan sagt att vi kunde höra av oss om de var på g. De kom och hämtade Adrian vid 7 tiden. Pappa smet upp för att pussa på mig och önska mig lycka till mellen värkarna fast jag sagt till Andreas att jag ville vara ifred. Men det kunde jag förså att pappa skulle smita upp i alla fall ;)
 
Efter att de åkte ringde Andreas förlossningen igen och då sa de att de skulle "flytta om" lite så vi kunde komma. Tack gode Gud tänkte jag! Fick på mig kläder och kom ner i bilen. Turen till förlossningen kändes som en evighet och var ingen höjdare att sitta i en bil med täta värkar. Andreas ville gasa men då fick han höra från mig! Gjorde 1000 ggr ondare för varje sväng och gupp då. Vi pratade lite och hoppades på att jag skulle i alla fall vara öppen 3 cm nu så vi slapp åka hem igen. (det skulle inte vara några problem ;) )
 
Andreas släppde av mig utanför förlossningen där jag väntade lutandes mot en vägg när han parkerade bilen. Minns hur för jävligt det kändes att behöva stå och vänta ute i kylan och snön och den lilla stunden kändes som en evighet. Men tillslut kom han springandes. En snäll kvinna höll upp dörren till oss och jag minns vad jag tyckte illa om henne för det. Jag blev så stressad och kunde inte precis skynda mig och när jag fick värkar så kunde jag inte gå samtidigt. Så skulle hon hålla på att prata med mig/oss också. Haha. Vägen till förlossningen kändes som en evighet mot vad det gjort kvällen innan.
 
Klockan 8 blev vi inskrivna på förlossningen och kom till samma undersökningsrum. De kopplade ctg och det var hemskt att behöva ligga still åt ena sidan. Andreas stöttade mig och frågade hela tiden vad han skulle göra. Men jag gick fullt in i mig själv och orkade knappt lägga energi åt att prata mellan värkarna. Tänkte bara på att försöka andas mig igenom dem och sen samla energi till nästa värk. Det Andreas fick göra var att ge mig vatten mellan värkarna och att jag hårt kunde krama hans arm.
 
Eftersom det var fullt på förlossningen så tog det en timma innan någon kom och undersökte mig (vilket de bad om ursäkt för senare!). Klockan var då 9 och jag var riktigt smärtpåverkad då. Hade 2 minuter mellan värkarna. Var öppen 6 cm! Vilken lycka det var att höra! Jag som hoppats på att vara öppen i alla fall 3, så var en stor lättnad. Kände att jag kunde se ett slut på det hela då.
 
Fick på en gång komma till ett förlossningsrum och de kopplade in lustgas. Att jag skulle få eda var det inte prat om då de inte trodde att det skulle hinnas med och jag orkade inte tänka på vad jag ville ha eller inte. Bara jag fick något för att lindra. Andades som en galning i lustgasen men gav mig inte någon lindring. Inte så konstigt då sköterskan tydligen kopplat fel så jag fick inte i mig något.
 
9.30 kopplar de om lustgasen och höjer den till max. Men jag tycker inte den gav mig något. Bara att jag typ domnade om läpparna och fingrarna?! Samma tid undersöker hon mig igen och jag var då öppen 10 cm. Så på 30 min öppnade jag mig 4cm! Inte konstigt nu i efterhand att allting var så intensivt. Hon började förbereda för att ta hål på hinnorna. Började även känna tryck ner.
 
9.35 går vattnet innan de hinner ta hål på hinnorna och på en gång börjar krystvärkarna. Nu gick det inte att hålla tillbaka och kraften var otrolig! Var skönt på ett vis att få krysta då jag kunde på något vis göra något mot smärtan eller hur jag ska förklara. Men så rädd jag var och mellan värkarna minns jag att jag började gråta. Men vår BM lugnade mig och kände ett otroligt förtroende för henne och att bara ha Andreas vid min sida gjorde mig lugnare. Att krysta kom helt naturligt, kroppen viste precis hur den skulle göra. Så häftigt och naturligt. Blir så otroligt imponerad av kroppen och mig själv faktiskt!
 
9.53 föddes Wilmer. Så fin och så självklar. 2940g lätt och 46cm kort. Allting gick så snabbt och smidigt och plötsligt var han bara här♥
 
 Wilmer visar att det är helt ok att ha kommit till världen!
 
Tycker att det var en helt perfekt förlossning och jag har aldrig känt mig stoltare över mig själv. Jag var innan ganska öppen över hur jag ville ha förlossningen då jag kände att jag inte kunde planera något som jag inte viste någonting om. Känner mig otroligt stolt över att klarat mig utan mer smärtlindring och kände aldrig att smärtan var så pass att jag ville dö eller liknande ;) Andning, avslappning och att inte vara rädd och lita på kroppen gjorde otroligt mycket. Trodde inte att jag skulle vara så lugn som jag var, även om jag blev rädd under själva krystningsfasen. Att jag också klarade att vara hemma så länge och var öppen hela 6 cm när vi kom in trodde jag aldrig!
 
Var ganska öppen inför hur förlossningen skulle bli och vara men att det skulle gå så snabbt och bra trodde jag inte heller. Det tog några dagar innan jag smällt allting. På ett vis kändes det nästan lite snopet att "gå miste" om sista månaden även om jag var rätt trött på att vara gravid. Men nu tackar jag bara magsjukan som troligtvis gjorde så att det drog igång. Så glad över att förlossningen blev så lyckad och ett så fint minne. Det här kan jag lätt göra om ;)

160

Att det kan rymma så mycket kärlek i en 160 säng! När jag vaknade imorse låg hela familjen och sov gott tillsammans. Så överladdat med kärlek. När resten vaknade flyttade Adrian sig till mitten och låg och klappade och pussade på lillebror. Hela jag smälter.

Natten har vart jätte bra och jag kände mig utvilad när jag vaknade. Så skönt!

Nu har vi ätit frukost, tänt första advent ljuset något sent och ringt massa samtal. Grabbarna är nu uppe på vinden och spelar tv-spel och jag myser med Wilmer i soffan. Jag får inte nog av bebismys!

Idag är första gången som familjen ska ge sig ut tillsammans då vi ska tillbaka till bb. Jag måste även springa in på lindex och köpa amningslinnen då det var det sista att köpa inför bebis ankomst. Men får ordna det idag. Andreas måste avsluta en sak på jobbet så han släpper av mig och barnen hos mamma en sväng då. Men känns sådär att ge sig ut med Wilmer även om det är från bilen och in ut bara. Men -16 grader ute inte ultimatum för lillebror.

Nu ska jag njuta av lugnet innan vi ska börjar göra oss i ordning.

I vår lilla bubbla

Vi lever som i en liten fantasi bubbla och svävat på små rosa moln här hemma. Just så känns det. Vill bara stanna tiden som är här och nu. Den kommer aldrig tillbaka och snart är även Wilmer stor.

Idag har vi bakat pepparkakor, tittat film, lekt, ammat, ammat, ammat, Adrian och Andreas var ute och lekte, myst, försökt julpynta lite och så har vi försökt komma in i allt det nya. Men vi sa det när vi satt och åt middag att det känns som Wilmer alltid funnits här. Allting är så självklart!

Adrian är helt otrolig som storebror och jag svämmar över av stolthet. Han ser efter Wilmer och tar hand om honom. Ropar på mig och berättar att min bebis är ledsen när han gråter. Pussar på honom för att få honom glad. Klappar och pratar med honom. Hjälper till att byta blöja och så mycket mer. Helt fantastisk storebror helt enkelt.

Nu ska vi snart tacka för oss efter en fantastisk dag. Hoppas på lite mer sömn inatt. Lille Wilmer är lite av en nattuggla. ;) imorgon måste det ringas massa samtal och så ska vi till bb för läkarkontroll igen. Hoppas på att lilleman börjat gå upp i vikt nu då.

Avslutar med lite syskonkärlek

Äntligen hemma!

Nu är familjen äntligen samlad här hemma och det känns underbart. Wilmer fick okej-stämpel av doktorn! Han hade gått ner till 2740g men det var helt okej och han äter bra. Han är ju så pyttepytte! På måndag ska vi tillbaka och väga honom och fortsätta ha koll så han inte blir gul. Blir lite extra kontroller då han är lite tidig.

Hemma har vi haft lite besök, bus med Adrian, försökt få upp lite ljusstakar, middag framför Nicke nyfiken film och sen blir det godis och så mycket bättre med faster Mikaela och Pontus. Wilmer stortrivs hemma känns det som och har sovit gott i soffan. Adrian är så snäll mot lillebror och ska lägga om filten. Klappa på huvudet, pussas och ska ha koll hela tiden på var han är. Underbart! Nu är Adrian och Andreas uppe på vinden och spelar tv-spel innan det är läggdags.

Så jag ska njuta av månaden vi har hemma tillsammans nu<3

Låt mig presentera

Wilmer

Nu har lillebror äntligen fått sitt namn efter mycket provsmakande. Men nu är det så självklart att han är vår lille Wilmer. Den sista lilla pusselbiten i vår familj<3

1 december

Då välkomnar vi december månad. En månad vi väntat på så länge. Men lillebror hade andra planer och och ville så klart inte missa allt julstök fram till jul. Känns fortfarande nästan lite omtumlande allting fortfarande. Är så megastolt så det är larvigt över min fina familj!

Inatt blev det inte lika mycket sömn. Det skulle ätas en hel del vilket jag är överlycklig för. Det är det som dom tjatar om hör på bb och han vill bli stor och stark som bror sin och har fattat att då måste man äta! Det skulle bajsas och det är inte lika roligt och byta blöja då är det mega skrik! Men några timmars sömn har vi samlat på oss. Nu sover lillebror på mitt bröst och vi väntat på pappa. Adrian ville inte följa med hit idag utan ville vara hos farmor och leka i snön. Han får välja själv och det är nog bäst så. Sen väntar pku(?) prov och läkarbesök. Om läkaren ger oss ok så åker vi hem sen. Så jag önskar vi får fira första advent hemma tillsammans hela familjen!

Nu ska jag mysa vidare<3

Första mötet

Som jag skrev tidigare så blir det många magiska första gången nu. Idag har äntligen storebror och lillebror fått träffas för första gången. Det var en mäkta stolt Adrian. Det skulle pussas, hållas, petas och mycket frågor om bebisen. Som om han gillar tårta tillexempel? :) vi var två megastolta föräldrar till två av de finaste pojkarna i världen. Inget slår den här lyckan!

Andreas och Adrian var här nästan hela dagen. Adrian storm trivdes. Men på eftermiddagen lämnade de mig och lillebror för fredagsmys hos farmor och Stefan. Så jag och lillebror längtar nu ihjäl oss för att få komma hem. Nu ska vi försöka sova lite. Eller först ska liten få äta klart. Så hoppas vi på lite sömn inatt.

Mina två prinsar!

Första natten

Det blir många första gången nu!
Första natten har vart som en dröm. Jag kan fortfarande knappt förstå att han är här! Så liten och perfekt, så självklart att det var just han som låg i min mage! Att kunna sova är nästan omöjligt då jag inte kan ta blicken från honom och hans lilla minspel.

Han har sovit jätte bra hela natten och jag har fått väcka honom för att äta. Jobbar på matningen då det är mest det som de vill ska komma igång. Han är så liten och kan vara lite svårt och jobbigt då tydligen. Men jag tycker det fungerar bra. Sen får vi se om han behöver sola något då det också är vanligt när de är något tidiga.

Vid 9 kommer storebror och vi längtar ihjäl oss! Lillebror har med sig en jätte fin present så jag tror han kommer göra sig populär från första början :)

En mätt och nöjd liten prins i min famn nu på morgonen.

Äntligen är han här!

Klockan 09.53 den 29 november idag föddes vår andra lilla prins! 46cm kort och 2940g lätt. En kopia av sin storebror och även han söt som socker. Mitt hjärta är så överladdat av kärlek till min två små prinsar och till min fina Andreas som gav mig bästa stödet.

Allting har gått jätte bra och bråttom ut hade han. Förlossningsberättelse kommer! Nu ska vi sova familjen och imorgon kommer storebror <3 vi blir kvar några dagar på bb då han är 4 veckor tidig och så liten. Ja han är så liten och fin, kan knappt ta in vad som hänt! Lycka!

(något namn har han inte fått än då han inte var någon Colin som vi först trott. Så mycket namn tankar nu. Förslag?)

Latensfasen

Efter förra inlägget ändrade allting karaktär och blev intensivare. Så åkte till förlossningen men nu är vi på väg hem igen. Är i latensfasen så det kan fortfarande ta tid. Men har öppnat mig 1 cm så lite har hänt i alla fall. Att jag skulle gå tiden ut trodde hon inte så vi får se. Fick med mig lite starkare piller så jag får sova inatt. Så får vi se! Spännande och lite läskigt. Men bebis räknas som fullt gången i alla fall. Men några dagar till kanske är bra att stanna. :)

Lurigt det här.

Det här med förvärkar är lite lurigt tycker jag. Idag har jag haft vad jag tror är förvärkar hela dagen med ca 10 minuters mellanrum och som håller i sig från 40 sek till strax över minuten ibland. Känns som kraftig mensvärk som sitter i magen och svanken när jag får sammandragningar. Många av de är ganska kraftiga tycker jag och jag får stanna upp och andas. Har tagit det lungt och legat i soffan hela dagen. Tog två alvedon och det fortsatte i alla fall men att "smärtan" kortades ner lite. Har även tagit ett bad men fortsätter i alla fall. Men de blir inte intensivare... Lurigt det här och jag hoppas nästan på att de ska ändra karaktär eller ge upp nu. Bebis har även fått fnatt i magen nu på kvällen. Jaja vi får helt enkelt se hur det blir det här. Men det lär ju avta, det är lite tidigt för bebis att titta ut nu också. Även om jag samtidigt inte vill något annat!
 
Känner heller inte igen det här från när jag väntade Adrian. Minns inte att jag hade några förvärkar med honom och han är född med planerat snitt så vet inte alls hur allt ska kännas...

30

30 dagar kvar idag! 30 dagar av 280 är ju ingenting! Ändå känns det ibland som en evighet, framför allt de tunga dagarna. Sen är jag så klart medveten om att det är plus minus två veckor. Och även om det är ganska tungt och jobbigt just nu så försöker jag njuta av tiden som är nu. När bebis sparkar, alla förväntningar, tiden hemma med Adrian och bara honom. När bebis sen kommer så blir det inte det samma, då är det Adrian och lillesyskon. Nu är det ändå bara Adrian och får njuta av den tiden och ge Adrian den här tiden innan. Tiden som tvåbarnsmamma är snart här och jag är så förväntansfull.

Ikväll har jag molande mensvärk som även sitter i svanken och även sammandragningar. Förvärkar antar jag att det är? Skönt att känna att kroppen börjar förbereda sig även om det är obehagligt. Även det ett tecken på att det bara är en månad kvar till BF. Tänk att man går och längtar efter smärta och att förlossningen ska starta? Men samtidigt känns förlossningen väldigt skrämmande. Blandade känslor som med allt annat just nu!

Nej nu ska jag sluta svamla så avslutar vi det här inlägget med bilder på magen från idag. Vecka 35+5.

Nattuggla

Det här med sömnen som höggravid är inte så ultimat. Drömmer så mycket konstiga drömmar så känns aldrig som jag sover riktigt djupt. Kroppen är ond och tung. Vaknar varje gång jag måste vända mig då det krävs en hel del kraft. Då gör fogarna ibland så ont så jag vill skrika rakt ut. Så ska vi inte tala om alla toabesök! ;) de senast är att jag vaknar vid 3 och har sen så svårt att somna om. Kanske för att bebis har fest i magen. Där av ett inlägg nu. Tror inte nätterna blir så mycket bättre sen kanske men då har jag någon som håller mig sysselsatt. Det här med att ligga och inte kunna sova är bara onödig dötid.. Hoppas ni andra sover gott. Jag ska göra ett nytt försök nu. God natt förhoppningsvis!

Från en generation till nästa

Köpte idag köpte vi de första små bebis blöjorna. Så små så jag blir helt sjuk!

Var även hemma hos svärmor där hon hittat en gammal babykorg. Svärmor, Andreas och hans syskon har alla haft denna när de vart små. Känns fint att den har en historia bakom sig. Snart dags för nästa generation att sova i den. Ska först måla den vit, klä in den och köpa madrass. Så något att sysselsätta mig med nu.

BM besök vecka 34

Besöket hos barnmorskan gick bra och allting ser bra ut för både mig och bebis. H*n ligger fortfarande med huvudet ner och vi fick se vårat efterlängtade pyre idag också. Men UL-apparaten är värdelös men fick se att huvudet var ner och att det lilla hjärtat slog så fint. Att försöka tjuvtitta efter kön var bara att glömma då det aldrig skulle gå att tyda ;) Så vi får hålla ut de sista veckorna. Sf-måttet mätte hon till 30, i samma vecka med Adrian hade jag 33. Så magen eller i alla fall sf måttet är minde den här gången. Men jag följer min egen kurva som ligger mellan "normal" och lägsta kurvan eller hur man ska förklara. Hjärtljuden mätte hon till 135-140.
 
Imorgon är det 6 veckor kvar till bf. Veckorna rullar på. Då är det alltså 6 veckor kvar till julafton idag ;) Hoppas att bebis väljer att komma innan eller efter julafton i alla fall. Vill så gärna få fira jul med Adrian, det är det som känns värst annart. Att han får "lida" och fira jul utan oss. Men annars får vi helt enkelt fira jul en annan dag det här året. Det ordnar sig alltid!
 
Idag i vecka 33+6
 

Vecka 34

Då välkomnar vi ännu en ny vecka. Vecka 34(33+0) går vi in i idag och det är 49 dagar kvar till bf idag. Veckorna springer förbi men det känns i alla fall som en evighet fram till jul. Men sen står man där dan före dan och undrar var veckorna tagit vägen.
 
Magen är stor nu och det är väldigt långt ner till golvet. ;-) Har en hel del sammandragningar som trycker ner ganska mycket. Men inga onda, bara obehagligt då magen blir stenhård och känns som en stor sten som tynger ner. Tror att bebis i magen tycker det börjar bli ont om plats där inne nu också. De senaste dagarna har det vart otroligt mycket aktivitet i magen. Men är fortfarande en mycket lugnare bebis och inte speciellt mycket sparkandes. På måndag ska vi antagligen få göra UL igen och det ser jag fram emot. Även om den ska vara värdelös så ser man i alla fall lite. Vi är självklart otroligt nyfikna på vad det är för pyre som gömmer sig där inne. Flicka eller pojke. Men vi ska inte ta reda på det på måndag. Vi har väntat så här länge så kan gott vänta några veckor till. Blir en spännande överraskning. Så nu bakar vi vidare en vecka till!
 

Hick hick!

Just nu har jag ett litet hickmonster i magen. Hela magen hoppar till och bebis börjar ledsna tror jag. 53 dagar tills lilla hjärtat är beräknat att komma till oss<3

Belly

Kontroll vecka 32+0

Var hos bm nu på morgonen för vanlig rutinkontroll. Lyssnade på hjärtljuden som var på 135 ungefär. Alla prover såg bra ut och mätte magen. Sf måttet var på 29, så har mindre magen nu än med Adrian i samma vecka. En liten bebis då kanske? Huvudet låg fortfarande ner och om två veckor är det dags för ultraljud igen. Pratade en hel del inför förlossningen och sådär. Även om det är ett tag kvar så närmar det sig med stormsteg!

RSS 2.0