Tänkte berätta lite mer om hur vändningsförsöket gick till.

Vi kom dit och jag fick lämna urinprov sen kollade de hur bebisen låg med ultraljud och han låg precis som i måndags. Han ligger med huvudet under revnenen på vänster sida, sen rumpan ner och benen upp mot huvudet. Så han ligger som en liten fällkniv. Fick sedan ligga och ta en CTG-kurva i 30 min där bebis hjärtljud var så fina så! Bernmorskan som var med var toppen och hon kom sen in och stack en nål i handen på mig, fy satan vad ont det gjorde. Den tyckte jag inte alls om! Hon såg att jag var ledsen och rädd och pratade med mig och var som sagt toppen, hon sa att så fort jag känner att inte jag vill längre så säger jag till så avslutar vi det här. Det var skönt att hon sa så.

Sen kom läkaren in som oxå var toppen och han kollade oxå med ultraljud hur bebisen låg. Han sa det att det är som i alla fall 50% chans att försöket lyckas. Barnmorskan sprutade sedan in bricanyl i handen där jag hade nålen och det tog inte alls lång tid tills jag fick världens hjärtklappning. Jag bara låg och skakade och kunde inte andas normalt, inte lätta att slappna av då med bricanyl i kroppen ska jag säga! Läkaren började att ta tag under rumpan och lyfta upp den, men där sa jag åt honom att sluta. Sen fick jag försöka börja andas igen och han gjorde ett andra försök. Men rumpan hade dels sjunkigt ner lite och efter en stund så bad jag honom igen att sluta. Kan inte beskriva hur det kändes men det kändes inte bra. Dels så drabbades nog jag lita av panik av hela situationen men sen kändes det så himla obehagligt och ont. Jag kände att det inte skulle gå och ett tredje försök var inte nödvändigt. Jag kände att bebis låg som han gjorde. Jag höll ut så mycket jag kunde!

När försöket var klart så fick jag ligga 40 min med CTG kurva igen och bebis mådde så bra så. Sen kom läkaren in igen och vi pratade om kejsarsnitt då jag inte vill föda i säte. Han berättade och vi fick ställa lite frågor. Men chansen finns ju fortfarande att lilleman kan vända sig rätt, men att den chansen var ganska liten. Men i så fall blir det vaginal förlossning.

Vi ska få hem ett brev om vilket datum snittet blir med det blir nog i mitten av maj då de brukar vara en vecka innan BF. Jag gissar på att det blir måndagen den 18 maj eller kanske på fredan den 15 redan om vi har tur :P. Vi får se! Hoppas vi snart får veta i alla fall.

Just nu känns det bra med snitt, men kommer nog vara nervös till 1000 innan eftersom jag aldrig opererats förut. Men det jag tyckte vad skönt var att Andreas och bebis kommer vara med mig hela tiden efter snittet. Jag trodde att jag skulle få ligga själv på uppvaket och sen komma till dom, men dom kommer till mig när operationen sen är klar. Jag ska ju vara vaken under operationen men man ska ändå ligga på uppvak under tiden bedövningen släpper.

Men det känns i alla fall bra att jag gjorde vändningsförsöket men jag skulle nog aldrig vilja göra om det igen. Har sovit en liten stund nu, jag var helt slut. Nu ska jag fortsätta att bara slappa. Sen så blir det att börja läsa lite mer om kejsarsnitt!

Tack för allas lyckoönskningar

Vecka 37

Barnet

Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.

Mamma

Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat.

---

Går in i ny vecka idag. Vi får se om de kan vända på lilleman imorgon om det lyckas så kan det vara upp till 6 veckor kvar till han kommer. Om inte så kommer jag ta kejsarsnitt och då är det bara 3 veckor kvar tills han kommer. Men jag hoppas på att allting går bra och om han vänder sig så hoppas jag på att man inte ska behöva gå över tiden allt för läng. Vill ju få ut honom snart!

Jag känner att jag fått smälta allting nu och ska nog genomföra vändningsförsöket på onsdag. Sen så får vi se om lilleman vill födas vaginalt eller med kejsarsnitt. Känner att jag kommer nog kommer att ångra mig om vi inte prövar. Tror att det inte finns mycket som slår känslan när man får upp sin bebis på bröstet som man fött fram. Men vi får se vad lilleman vill som sagt!

---

Nu på kvällen gick vi ut och åt på Akropolis, var riktigt mysigt att komma ut och äta tillsammans. Sen så hade vi som sagt lite att prata igenom. Men det var riktigt gott och trevligt. :)

Känner mig så himla klyven just nu över allting! Funderar fram och tillbaka hela tiden. Mina känslor som jag hade innan om att jag absolut inte ville föda och absolut skulle ha kejsarsnitt börjar komma tillbaka känner jag. Jag vill inte ha den här valmöjligheten för nu har jag valet att kunna få kejsarsnitt.

Tycker oxå att det låter läskigt med de här vändningsförsöken. De ska tydligen göra riktigt ont enligt många och sen så är det bara 50% chans att det lyckas. Vet inte alls vad jag vill just nu och känner att jag måste sova på saken i alla fall.

Jag känner såhär att det valet som jag gör och känner mig lugnast med är det bästa för både mig och bebis!

Ja det är en riktigt liten skitunge jag har i magen. Det är klart att han vill ligga med huvudet upp och rumpan ner! Jag hade ju mina aningar om att han låg så men det kom som en chock i alla fall! Så nu har vi fått tid för ett vändningsförsök på onsdag, men jag känner mig just nu så himla klyven. Ska läsa runt lite om det och om kejsarsnitt så man vet lite. Det är ju tydligen bara 50% att vändningsförsöket lyckas oxå. Men vi får se ska läsa lite och smälta det här lite nu!

Blir så orolig och det är ju säkert i onödan, men man ska sluta slå upp saker på google! Säkte nu om svullnad under graviditeten och fick då upp att det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning. En annan var oxå om man hade förhöjt äggvitevärde i urinet, vilket jag har och ska då ta med ett urinprov på måndag till MVC för att kolla det. Det är ju säkert ingenting men man blir ju ändå lite nojjig!

Nu måste jag nog stänga av datan så jag inte kan läsa fler skräckhistorier om det!

Mår riktigt dåligt över att mina fötter svullnar upp så sjukt mycket just nu. Ser inte ut som att jag har några smalben kvar längre och fötterna ser ut som jag vet inte vad. Känns riktigt lustigt på ett jobbigt vis när fötterna är så svullna. Nu när vi skulle hem från Mikaela och Pontus så kunde jag ju knappt ha mina nyköpta skor! Ska till MVC på måndag och ska då fråga henne vad man kan göra mot det här helvetet!


Vi har i alla fall haft en super trevlig kväll hos Mikaela och Pontus. Super god grillad mat, trevligt sällskap och otrolig tur i chicago! :)

Nu ska jag dricka mitt hallonbladsté och så ska vi se på filmen The Guardian!

PUSS

Då har man vart ute en bra stund i solen. så underbart. Satt först en stund i solen och läste och sen så gick jag en promenad på nästan 40 min. Riktigt skönt. Men under tiden som jag var ute så svullnade min högra hand upp. Vet ju att man kan svullna upp när man är gravid, men att det bara är högerhanden är lite lustigt. Känns ganska konstigt och kan inte böja in fingrarna helt för de är så svulna. Ringde i alla fall rådgivningen och de sa att jag ska avvakta och se om det ger sig då jag inte har ont någonstans, så bara hoppas att det ger med sig snart då det känns lite lustigt.
Så nu tänkte jag lägga mig i soffan och försöka att hålla handen högt!

Då har man druckit första koppen med hallonbladsté. Det var inte någon höjdare men ska prova sen med kryddnejlika och kanelstång som jag blivit tipsad om och det ska tydligen också hjälpa kroppen att förbereda sig. Så nu hoppas vi bara på att det fungerar!

Jag tror att Max oxå börjar längta efter bebis här hemma. Två gånger har vi hittat honom ligga i babysittern. Sen igår så hoppade han upp i spjälsängen, och där får han inte alls vara men är förvånad över hur duktig han vart. Sen vi ställde upp den har han vart där i kanske 5 ggr. Sen igår oxå när bebis nytvättade kläder låg på sängen så tyckte Max att det var en bra idé att lägga sig rakt över alla nytvättade kläder! haha. Han börjar nog märka att det är någonting nytt på G här hemma. Ska bli spännande att se hur han kommer reagera på bebis sen!

Vecka 36

Kroppen: Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Hur som helst är det bra att ta reda på hur förlossningsskedet går till och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.

Barnet: Nu väger barnet mellan 2000-2500 gram och längden är ungefär 45 cm. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

---

Älskar att veckorna rullar på även om de inte går lika snabbt nu riktigt. Inför förlossningen känner jag mig ganska lugn just nu, känner att jag tar itu med den när den startar. Förut så var jag skit rädd för förlossningen och ville inte alls föda, men de tankarna är borta. Jag känner lite att om alla andra har klarat av det varför skulle inte jag göra det?! Men när den startar så kommer jag nog få panik i alla fall. Men vad man längtar till att den startar, vill ju träffa vår lille.

Igår kväll pratade vi lite om hur han kommer att se ut och jag tror att han kommer att vara en liten kopia av min älskade Andreas. Tror inte att han kommer få mycket av mig, sen är han nog blond efter som vi båda var super blonda när vi var små. Men man vet ju aldrig mina ungerskagener kanske slår igenom :P haha.