En sommardag
Vilken härlig sommardag vi haft. Åkte ut till pappa och Mia där vi solade, "badade", fiskade, busade, åt gott och träffade farfar som är hemma från Ungern några dagar.
Vilken lycka när man är fyra år och hittar en liten bebisgroda!
Wilmer har även han haft det kul idag! Ställde sig på knä upp mot solsängen. Snart ställer han sig upp mot allt kan jag tro. Vi måste ju hänga med i brorsans fart!
Åt gott. Här mitt i en skål med pappa och farfar.
Wille hängde lite med sin farfars far. Måste passa på när han väl är hemma.
Skoj på stranden
Adrian är en riktig liten pajas och ger oss många skratt varje dag. Här är bilder från förra veckan när vi var hos morfar och badad. Adrian samlade på musslor och lekte så klart pajas framför kameran!
Adrian
Tänk vilken sprallig, tokig, glad, snäll, fin, busig, charmig, kärleksfull och underbar pojke du är. Dina blå busiga ögon får mig på fall varje gång jag ser dig. Jag älskar dig och din lillebror mer än ord kan förklara.
När Adrian fyllde fyra år
Kan knappt förstå var tiden tagit vägen. Vår Adrian är redan 4 år och självklart firade vi till det enligt hans önskemål. Dinosaurie kalas, japp japp japp!
På morgonen vaknade vi av att Adrian låg och pratade i sitt rum. Annars kommer han alltid in till oss när han vaknat. Så jag smög ner och ordnade frukost. Vi sjöng, öppnade paket och åt frukost i sängen. En nöjd kille som fick en efterlängtad sparkcykel.
Sen bakades tårta och familjen kom på kalas.
Många paket blev det!
Adrian fick ett paraply och ville sååå att det skulle regna. Men nope strålande sol hela dagen! :)
Det var en nöjd kille som gick och la sig den kvällen. Dagen efter laddade vi om och körde barnkalas. Adrian var så lycklig efter kalaset. Var så glad att alla hans vänner var med och de hade så skoj ihop!
Tack alla som delade dessa dagar med oss och skapade härliga och glada minnen!
4 år
Idag fyller världens finaste Adrian 4 år. Tänk att han förgyllt mitt liv i fyra år. Så älskad från första stund. Nu och för alltid, skulle gå genom eld för dig och din bror. Ni är mitt liv <3
Mitt tokiga lilla hjärta
Fredag och helgen är nära
Ligger i sängen med en glad och pratig liten herre vid min sida. Han är så mysig att vakna upp brevid. Storebror sover fortfarande. Fredag och det ser ut som solsken genom rullgardinen. En fullspäckad helg väntar. Parken zoo premiär med vänner och så två kalas. Men idag har vi inga planer förutom att vi ska baka. Min bror fyller år idag (men firas imorgon) har beställt cupcakes av
Mig. Så det blir att baka dem idag så färdigställer vi dem imorgon innan vi ska dit. Det lär även bli en promenad till någon av lekparkerna. Men först ska vi ha en mysig lugn start på dagen. Nu ska jag vara social med solstrålen här!
Min stora kille
Adrian börjar bli så otroligt stor. Soon to be fyraåring! När hände det? Så frågvis, rolig, tonårs humör redan nu men så kärleksfull och fin. Igår kväll gick vi ut och cyklade tillsammans. Han på sin cykel och jag på min. Han var superlycklig och tjoade glatt hela tiden. Så kul nu när han börjar bli större och man kan hitta på saker på ett nytt sätt. Bjuder på en hel drös med bilder på min gobit från senaste tiden.
Liten börjar bli stor
Min älskade lilla toker som förgyller våra dagar. Han är så otroligt rolig just nu. Han bara skojar som han säger hela tiden med oss. Allt är fånigt eller tokigt. Samtidigt är han så otroligt snäll och kärleksfull.
Han har bus i blicken och ett leende på läpparna dagarna igenom. Mycket frågvis och en riktig drömmare. Idag har han pratat om parken zoo mest hela dagen. Berättat allt vi ska göra där i sommar.Så roligt att höra hans tankar och drömmar. Min finaste Adrian♥ Tänk att han i maj fyller 4 år.
Jag och min lille buse när han fortfarande var liten :)
Mammas pojke
Adrian är inte längre glad i att vara med på kort. Men han har börjat tycka det är roligt att fotografera. Mammas pojke det! Han sa idag också att han vill ha en egen kamera. Han är billig i drift också ;)
Busen i huset
Så har vi vår finaste Adrian som blivit en riktig liten busunge. Är så glad över att han är en så stolt och kärleksfull storebror. Tänk att han i år blir 4 år.
♥
Big boy bed
Igår köpte vi en ny säng till Adrian. Innan hade han en jätte fin junior säng från troll. Men den var så stun och det kändes inte som att han sov gott i den. Nu har han fått en bra säng och en fin hemnes sängram. Det är en 120 säng så nu har han lite att växa i :) Det bästa av allt är att han sovit jätte bra inatt.
Premiär
Det var en väldigt trött Adrian som gick och la sig ikväll. Kanske extra trött efter att premiär åkt skridskor idag tillsammans med Stefan. Hade gått si sådär och som Adrian sa så var det lite svårt. Men övning ger färdighet. Får se om han blir hockey kille som pappa när han blir äldre.
Julafton 2012
Min finaste lilla Adrian ser upp till tomten. Spänd på om det kanske är han som ska få ännu ett paket.
Hela familjen
Igår ritade Adrian en täckning i väntrummet på bb. Han kom stolt och visade upp vad han hade ritat. Mamma, pappa, jag och bebis. Första "gubbarna" han ritat och så fina de var. Stolt mamma!
Här har han ritat mig
Min glass!
Det här med drömmar för en treåring är inte så lätt att förstå. Imorse vaknade Adrian med krokodiltårar och var så ledsen. Vi förstod ingenting och frågade vad det var?
-min glass! Min glass är borta!
Han hade drömt att han haft en glass och när han vaknade var den borta. Det var säkert en riktigt stor och god glass då det var många tårar som fälldes över den glassen. ;) inte lätt att förstå att det som händer i drömmarna är just drömmar och inte på riktigt.
Oct. 01, 2012
Mötet på förskolan gick över förväntan och jag hoppas att allting blir till det bättre nu. Hon lyssnade på oss, förstod oss bemötte oss väldigt bra tycker jag. Det som var skönt att höra var att de berättade vem Adrian är på förskolan och det var precis vår Adrian hon beskrev. Så det var mycket skönt. Nu ska vi bara försöka få honom tryggare och få lämningarna bättre för oss alla.
Nu är jag och Adrian i lekparken. Jag blev så trött efter maten så vi behövde komma ut och få lite frisk luft för att piggna till. Har även vart upp i skogen och spanat på skalbaggar som det var en del av. Adrian är en riktig liten upptäckare.
Ångrar mig så!
Jag känner mig som världens värsta mamma som behöver lämna ifrån mig Adrian på det där stället(dagis)! Jag har aldrig någonsin sett honom så ledsen och hysterisk som han var när jag lämnade honom idag. Ville bara ta honom i min famn igen och gå hem, glömma allt som har med dem att göra. Det står ju inte rätt till. Han har aldrig haft något problem med att åka till dagis innan, okej visst vissa dagar kanske han vart lite extra mammig. Men han har aldrig gråtit eller så vad jag kan minnas. Det första han säger när han vaknar i princip är att han inte vill åka till dagis, Är det rätt?? Nej, det känns så jävla fel. Andreas ska prata med dem idag när han hämtar Adrian. Jag klarar inte av det, bryter ju ihop för minsta lilla pga alla hormoner. Bättre att han kan bli arg och prata utan att störtböla som jag gör just nu. FY fan så dåligt jag mår över det här bytet! Gjorde det för Adrians skull trodde jag, nu känns det som att jag förstör hela honom som behöver lämna honom dit.
Inte okej!
Ska dela med mig av ett litet bekymmer som vi har som tynger hela mig.
Adrian började för en tid sen på en ny förskola. Jag har kännt lite fram och tillbaka över hurallting fungerar. Men har satt mina egna känslor åt sidan och det viktigaste är att Adrian trivs och mår bra där. Oavsett hur de jobbar pedagogiskt mm. Men den senaste tiden har Adrian inte velat gå till dagis och det tar en bra stund innan jag kan lämna honom där. När jag sen hämtar honom vill han gå på en gång, knappt så jag hinner fråga personalen hur dagen vart. De säger alltid att det vart bra men att han brukar fråga efter mig. Men han är aldrig ledsen, varken vid lämning eller under dagen. Han håller det inom sig,
I alla fall. I fredags när Andreas skulle hämta Adrian stod han ett tag och tittade från parkeringen på Adrian när de var ute på gården. Adrian lekte först för sig själv i sandlådan vilket inte är någe konstigt då han gärna sysselsätter sig själv. Två av personalen står och pratar, en från Adrians avdelning och en från någon annan avdelning. Adrian springer då fram och ställer sig mellan personalen och busigt ropar BUU. Personalen reagerar inte, pratar vidare utan att ens titta ner på Adrian. Adrian ropar BUU igen och söker en reaktion och uppmärksamhet. Personalen pratar vidare utan att ens titta ner på honom den här gången heller. Så efter en stund går Adrian iväg för sig själv igen.
Det gör ont i hela mitt hjärta att han ska behöva känna sig så osynlig som han måste gjort den gången. Även om personalen har något viktigt de pratar om så tar det två sekunder att ge Adrian en reaktion och visa att de ser honom. För mig känns inte det här okej överhuvudtaget!
Nu känns det inte lika konstigt att Adrian inte vill till dagis. Vet ju inte om det är så här stor del av dagarna eller hur personalen är annars. Lätt att visa upp en "hurtig" sida när vi föräldrar hämtar och lämnar. Vet inte riktigt hur vi ska gå till väga här men Andreas ska prata med henne från personalen som gjorde detta. Sen tänkte vi säga att vi vill ha ett utvecklings samtal eller liknande för att kunna sitta ner och höra hur de tycker att det fungerar men även hur vi tycker att allting funngerar.
Krossar mitt hjärta att behöva lämna honom där och hoppas att det kommer bli bättre. Annars får vi kanske byta avdelning eller någonting. Känns otroligt jobbigt attdet blev så här och hoppas att allting kommmer lösa sig. Hur hade ni gjort om de var erat barn? Är det vi som överreagerar och tror ni vi reagerar på rätt sätt?
The love of my life
♥♥♥
Det finns inget som är så stort som du!
När du på natten kryper upp brevid mig i sängen och vänder dig mot mig. Tar dina små söta händer om mina kinder och ger mig en puss. Ibland en eskimåpuss(näsa mot näsa). Då smälter hela jag♥
All for you
Jag och Adrian har haft oss en riktig kalasdag om du frågar Adrian. Jag njuter bara av att se honom så lycklig. Vi träffade på en ambulans där vi även träffade på ambulansmännen som sen vinkade glatt och satte på blåljuset för Adrian. Vilken lycka för en treåring!
Träffade farmor inne på barnens hus där Adrian fick en bil till sin bilarsamling. Jag och Adrian åkte sen vidare till tuna park där vi strosade runt. Åt lunch och avslutade med en glass. Åkte hem och slappade i soffan en stund innan vi tog en promenad till åker. Där jobbade skördetröskan och en stor grävmaskin stod vid vägkanten. Vilken lycka att få inspektera på nära håll. :) faster och Pontus åkte förbi och blev min räddning från åkern. Adrian fick köra hem med dem och tutade glatt! kvällen avslutades med ungspannkaka, bad och tillslut en övertrött Adrian. Blir så när dagen går i ett men så mysigt vi haft det. Så härligt att umgås med honom och se honom bli så lycklig av sånna små saker ibland.
