När Elwin kom till världen!

Klockan 5.20 så vaknade jag utav en värk. Började klocka dem och det var ca 10 min mellan värkarna och de höll i från 40sek-1,30min. Var onda men hanterbara och andades mig igenom dem lätt. Kände mig otroligt förväntansfull och pigg. 

Klockan 6.30 väckte jag en väldigt svårväckt Andreas. Men efter att hintat om att det var på G så vaknade han snabbt till. Då hade jag ca 5 min mellan värkarna. Andreas packade ihop barnens väskor och vi ordnade med barnvakt som skulle hämta dem efter dagis (farmor och Stefan). 

Jag ringde till förlossningen vid 7 för att förbereda dem på att vi skulle komma in någon gång under dagen tänkte jag. Men de ville att vi skulle komma in redan på morgonen för en kontroll. Chockade ringde vi dagis och vi kunde lämna barnen en timme tidigare. Så vi väckte barn, lämnade dem och 8.30 kom vi in till förlossningen. 

Fick ligga och mäta värkarna en halvtimme men de visades knappt att jag hade några värkar på apparaten. Men barnmorskan valde att undersöka mig och se om det hänt något i alla fall. Då var klockan 9 och det visades att jag hade öppnat mig 5 cm! Det var så otroligt peppande! Då var vi halvvägs och jag kände mig så otroligt stark, pigg och förväntansfull. Nu jäklar föder vi barn!! Jag hade ju knappt ont av värkarna. Eller klart att de gjorde ont men de var hanterbara och jag andades mig lungt igenom dem.

Vi fick ett förlossningsrum. Vi skojade, instagrammade, andades i värkarna och kände oss väldigt förväntansfulla. Pratade med vår barnmorska och sköterska och fastnade direkt för dem. Väldigt lättsamma och härliga. Klockan 9.45 frågade Andreas mig om jag trodde vi hade bebis till lunch. Neej, kanske vid 14-15 gissade jag lite "realistiskt" i mitt tycke. Ha, så fel jag kunde ha (45min senare var han ute!)

Klockan 10 undersökte bm mig igen och då var jag öppen 8 cm. Samtidigt förändrades värkarna totalt och de började nu göra riktigt ont. Fick lustgas, använde mig av den genom två värkar och jag mådde så fruktansvärt dålig av den så den skippade jag. Enda gången som jag bad efter Gud under förlossningen var när jag mådde så fruktansvärt dåligt efter lustgasruset. Nu var det riktigt intensivt och värkarna kom tätt. 

Klockan 10.10 börjar krystvärkarna och klokan 10.15 går vattnet. Nu var det riktigt intensivt och ont. Krystade för kung och fosterland fast barnmorskan försökte få mig att ta det lite lungt då det gick så snabbt. Men det är inte lätt när hela kroppen skriker åt en att krysta! Klockan 10.30 föds vår älskade och efterlängtade hoppsan. Skriker på en gång och han läggs på mitt bröst. En så otrolig lättnad att det var över och att han äntligen var här. Så liten, fin och perfekt. Så otroligt älskad! Ligger sen på mitt bröst och tittar med stora nyfikna ögon på oss. 

Vår fina Elwin 3275g, 48cm kort och 34cm i huvudomfån. 

Det gick otroligt snabbt på slutet och det var väldigt intensivt. Men kroppen hängde med bra och jag sprack inget vilket var en otrolig lättnad. Från första värken tills han var ute tog det 5timmar och 10minuter. Jag är så otroligt stolt över mig själv. Förutom de två gånger jag försökte med lustgas så klarade jag mig igenom förlossningen utan smärtlindring. Precis som önskat och tänkt. Det gäller att tro på sig själv, lita på kroppen och lyssna på kroppen. Jag tycker att det är så oroligt häftigt att föda barn. Javisst det gör ont men som denna gång gjorde det faktiskt bara riktigt ont de sista 30 minuterna. Är så glad att jag fik ännu en "dröm"förlossning och att jag fått må så otroligt bra efter. Har knappt känt att jag fött barn efteråt! Nu lever vi i en lycklig liten bebisbubbla och njuter för fullt av vår snälla lilla Elwin <3