Tiden går så snabbt och ibland hinner man inte ta vara på den så som man vill då alla måsten tar över vardagen ibland. Men idag passade jag på att sova middag med Wilmer och han sover här vid min sida fortfarande. Underbart att lukta och pussa på hans lilla huvud. Höra hand trygga och tunga andetag. Se hans lilla näsa, mun, händer allt så otroligt fint och perfekt. Stunder som dessa så kastas man nästan omkull av kärleken till mina två små. De är det största i livet. De jag lever för och skulle göra allt för. Tiden de är små är så otroligt kort, intensiv och underbar.

Nu vaknade precis Wilmer här och firade av världens leende. Tänk vad otroligt lycklig lottad och rik jag är <3

Det vackraste jag vet,
är att se dig när du sover.
Här råder stilla frid,
och jag glömmer både rum och tid.

Du ligger här bredvid,
och jag känner hur du andas.
Att älskas utav dig,
är det vackraste för mig.