Tillbakablick.

För ett år sen låg jag hemma i soffan och klockade vad jag trodde var förvärkar som jag då haft hela dagen. Kastade snabbt ihop en väska utifall om det var dags. Ringde förlossningen och vi fick komma på en kontroll vid midnatt. Var då öppen 1 cm och var i latensfasen men fick höra att det antagligen skulle ta tid, men att vi inte skulle räkna med att gå tiden ut. Vi fick åka hem för att sova och jag fick starka piller för att kunna sova. Men det blev inte mycket sova då det eskalerade under natten. Vi ringde förlossningen vid 4 tiden men fick då höra att det var fullt. Ville vi åka in skullevi få åka till Nyköpings förlossning och det var vi inte alls så sugna på i snöstormen. Men vid 7 kom vi in till förlossningen, vid 8 blev jag undersökt och var då öppen 7 cm. 30 min senare fullt öppen och 18 minuter senare fick vi äntligen hålla vår Wilmer i famnen. Så otroligt häftigt och stort. Tror att jag hade världens bästa förlossning och skulle lätt kunna göra om det igen. Det är så otroligt häftigt! Allt allt det här hände för ett år sen känns overkligt. Att vår glada lilla prins fyller ett år imorgon är svårt att ta in. Men är så otroligt glad att det var just vår lilla Wilmer som kom till oss. Han och Adrian är våra allt.
 
Så liten och redan då så nöjd med livet.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0