Måndagen den 18 maj klockan 7.15 åkte vi upp till förlossningen. Det var mamma som körde upp oss och man var lagom nervös i bilen upp.  Natten till den 18 sov vi inte många timmar, var omöjligt var så mycket tankar som snurrade runt i huvudet. Fast så få timmars sönt så var man inte trött. I bilen upp så nervös pratade jag och Andreas var istället helt tyst, haha. Vi kom till förlossningen 7.30 och fick vårt rum, samma rum som vi hade när vi gjorde vändningsförsöket.

De började med att ta en CTG-kurva och UL för att se så att bebis låg kvar i säte. Fick även ett dropp i handen och det gjorde inte alls lika ont som sist jag fick det. Allting såg bra ut och bebis låg kvar i säte, tur för honom hade ingen lust att åka hem då för att han fått för sig att vända sig! haha. De kopplade en kateter på mig och det var en av de saker som jag var så nervös för, men det gick så otroligt snabbt och gjorde inte alls ont som jag trott.

Sen så var det en del väntan och Andreas var helt uppe i varv efter att hällt i sig X antal energidryck. haha. Vi var berädda på att vi skulle få vänta tills efter lunch med snittet så vi blev mycket förvånade när de kom och sa att vi nu skulle rulla iväg. Rullades till något väntrum precis intill operationssalen och gud vad nervös jag var då. Började frysa som tusan oxå, säkert någon konstig nervösreaktion.

Jag fick en varm filt på mig och Andreas bytte om till supersnygga operationskläder! Sen rullade vi in i operationssalen där rummet var mycket större än vad jag hade väntat mig. var massa med folk där inne, kommer inte ihåg med säkert 7-8st i alla fall. Jag fick ett till dropp i andra handen och sen nå mätar saker som de fäste på bröstet. Andreas satt upp vid mitt huvud och pratade lugnande med mig. Jag fick sen lägga mig på sidan d´å de skulle ge mig ryggmärgsbedövning. Den var jag riktigt rädd inför men hon som tog den var nog riktigt duktig då jag inte tyckte att den var värre än någon annan spruta. Så det var riktigt skönt.

Jag kände hur jag började att domna av vilket var lite läskigt men tyckte att jag kunde röra på fötterna. Men fick till svar att jag antagligen inte kunde det då jag hade en stor nål i magen. jag som trodde att de inte börjat än, haha. Var riktigt nervös och kände hur de slet och drog i mig. Andreas satt nära mitt huvud hela tiden och en sköterska var vid oss och pratade med oss hela tiden vilket var jätte lugnande. Tackar henne så otroligt för det. Mitt i allt så hör vi hur de säger andra benet och då förstod man att han snart var ute.

När han sedan kom ut så sprang de iväg med honom på en gång då han först inte ville börja skrika. Allting gick så fort och man drabbades av panik. Vi frågade vad som hände men fick inge svar och sedan hörde vi världens skrik. De sa åt Andreas att komma och jag låg där och väntade förväntansfull. Sen kom Andreas med vår Adrian i famnen och mina tårar kom. Mina fina killar och det var kärlek vid första ögonkastet.

Jag fick upp Adrian på mitt bröst och han var så liten och ynklig, så otroligt perfekt. Vi såg nästan på en gång att det var en liten Adrian vi fått. Efter en stund av mys tillsammans så fick Andreas gå ut med Adrian medans de sydde ihop mig. Åkte till uppvaket och längtade ihjäl mig efter min son men efter en stund så kom de till mig. Försökte att amma honom men han var lite trött så tog en stund innan han tog bröstet, men sen så tog han det i alla fall.  Andreas och Adrian gick iväg för att klä honom och vi möttes sedan upp på BB. Vi låg när och njöt av doften och synen av vår son, nu va han här och vi var nu en liten familj. Så otroligt underbart.

Måndagen den 18 maj klockan 11.07 föddes Adrian.
Han var 49 cm lång och vägde 3520g.

   
1. Väntrummet innan operationen.
2. Andreas i sina stiliga kläder, haha.
3. Jag inne på operationen, dwe håller på att förbereda allt.

   
4. Adrian har precis kommit ut och sträcker sig mot ljuset! haha
5 & 6. Första minuterna tillsammans

Det var en helt fantastisk upplevelse♥